Det svårast av allt är att 
Jag känner mig som ett psykfall varje gång jag bryter ihop.
Ibland kan jag inte sluta gårta, tillslut ligger jag på golvet
och hulkar mig fram till skrik.

Jag vågar inte berätta att jag gråter mig till sömns när jag är
själv, för att jag är rädd. När jag nästan har somnat men
öppnar ögonen för ett ögonblick ser jag alltid något som
skrämmer mig och det försvinner inte förän jag tänder lampan.
Jag vill inte sova själv. Men den jag vill sova med vill vara själv
ibland.

Jag stör mig på att Farmor tror att jag hittar på allting.
Jag stör mig på att hon vill att jag ska be om förlåtelse.
Men ber jag om förlåtelse så ljuger jag, jag kan inte ljuga
för att någon annan ska må bra.  
Jag kan säga såhär:
Farmor jag är ledsen att din son inte var den du trodde,
det måste vara fruktansvärt. Jag är ledsen för att jag
inte kan säga förlåt. Jag är ledsen för att jag inte kan säga
att jag överdriver allt. Men Farmor känn dig lättad när jag
säger det här: Jag önskar att jag kunde säga förlåt.
Jag önskar att det aldrig hade hänt. 

I polisförhör med pappa säger han att vi ville. Vi ville sitta och
leka med hans penis, vi tyckte det var spännande och intressant.
Behöver jag ens förklara hur stört det är?

Barn har stor respekt för sina föräldrar. Hur illa en förälder behandlar
sina barn blir de lika älskade ändå. Vi respekterade och älskade vår pappa,
vi visste inte att vi gjorde något fel först så det är klart att vi gjorde som
han bad oss att göra. Det var inte direkt så att vi kom fram till honom och
frågade: får vi leka med in snopp eller kan du jucka mellan min rumpa
och mina lår som gör så fruktansvärt ont.

Hur kan han säga att vi tycker det var spännande och intressant?

Tiden då jag bara försökte lägga allting bakom mig tänkte jag
inte på vilka konsekvenser som kunde uppstå. När jag väl
bestämde mig för att berätta gjorde jag det bara för att rädda
min storasyster. Det fanns inga tankar på att han gjorde liknade
på min lillasyster. På något vis omedvetet tänkte jag att han var
frisk och inte gjorde några mer dumheter efter oss 2.

Ganska så snart insåg vi att han inte kan ha blivit frisk.
Vår lillasyster kunde bli utsatt just nu. Jag ville springa
mil till henne och fråga, jag ville berätta för pappas dåvarande fru
direkt. Men vi fick inte av polisen och jag förstår varför.
Han kunde smita om han fick reda på att han blivit anmäld och
skulle bli hämtad inom någon vecka. Det gjorde ont inom oss
att inte få rädda henne/dom tidigare. Men huvudsaken är att vi
räddade dom så fort vi kunde.

Hade vi inte anmält hade vi inte räddat någon från att bli utsatt eller
att han skulle förgripa sig på någon annan i framtiden, barnbarn eller
någon random.

Hade vi inte anmält hade vi inte räddat oss själva. Förr eller senare
hade jag inte kunna hålla allt i bakhuvudet och låtsas vara lycklig.
En bomb skulle sprängas inom mig och vem vet hur eller vad jag
hade blivit utan hjälp i god tid.

Vad skyller alla pedofiler på?

Min pappa skyllde på min mamma. Det var mammas fel att han sexuellt
utnyttjade oss. Enligt pappa ville mamma aldrig ha sex och hon var otrogen
hela tiden. Därför gick han på sina barn. Jag säger bara: Sämsta bortförklaringen
någonsin. Det första och bästa alternativet han hade var att göra slut med min
mamma och hitta någon annan som han kunde ligga med. Mitt andra förslag är
- gå och va otrogen du med!! Att vara otrogen hade varit 100 gånger bättre
än att gå på sina barn. Plus att otrohet leder faktiskt inte till fängelsestraff.

Kan inte pedofiler bara erkänna att dom tänder och blir kåta av barn.
Bortförklaringarna funkar inte och det gör ingen skillnad.


Och till er mammor som läser det här och har barn som blivit utsatta.
Det är inte erat fel. Ni behöver inte känna skulld och fråga er själva varför
såg jag aldrig någonting? Pedofiler är bra på att planera, manipulera och ljuga.
Det är deras största rädsla att bli påkommna.

Textstycken tagna direkt ur mitt första förhör:

Vid det här tillfället skulle vi också sova sked. Vilket innebar att han alltså låg bakom min
rygg. Han stoppade in den mellan mina lår och låg sedan och stötte den mot min stjärt och
vagina. Det hände aldrig att det vid dessa tillfällen gick så långt så att det var frågan om ett
regelrätt samlag men han tryckte den så hårt mot min vagina så att den var inne en liten bit.
Jag minns att det gjorde jätteont när den hade kommit in en liten bit men sedan tog det stopp
på grund av att vi var så pass små. Det gick helt enkelt inte att komma in på grund av att det
var så trångt.

Vid flera tillfällen så lade han en kudde över sitt ansikte. Jag vet inte riktigt varför han gjorde det.
Han kanske inte ville att vi skulle bli generade. Sen lade han sig på rygg och bad oss att vi skulle
sitta på honom och leka med den. Jag visste ju inte då vad "suga av" var för någonting så han sa
istället att jag skulle slicka på den.

Varje gång jag visste att övergrepen skulle ske önskade jag alltid att jag skulle få leka med
den. Helst ville jag inte göra något alls. Men när han låg bakom mig och juckade gjorde det
så fruktansvärt ont att jag hellre gjorde det andra.

Titta på bilden. Jag ser lycklig ut, eller hur?
Jag är 4-5 år på bilden och hade ingen aning om att det pappa gjorde på mig och
min storasyster var fel. Så hur skulle jag kunna vara olyckligt?
Det man inte vet lider man inte av.


Titta på bilden. Jag ser lycklig ut, eller hur? Hela bilden sprider lycka med sitt solljus.
På första bilden fanns det inga problem och ingen sorg. Nuförtiden mår jag inte bra varje
dag. Det är okej att vara ledsen ibland och det förstod jag när jag öppnade mitt hjärta
och berättade för familj och vänner. Dom hjälpte och sa till mig:
- Det är okej att gråta.

Jag förstår att alla undrar vad min pappa har gjort med mig? I mitt nästa inlägg
ska jag publicera delar ur mitt första förhör där jag berättar för polisen vad
han har gjort.